Namn: Adela D’Argentan

Ras: Människa

Ålder: 18

Kön: Kvinna

Utseende: Med ett rätt så alldagligt utseende är inte Adela den som sticker ut i en folkmassa. Adela har ärvt sin fars djupblå förtroendeingivande ögon. Hennes hår är mörkt, rakt och tjockt; avklippt strax nedanför axlarna och hon brukar ha det samlat i en enkel fläta. Ansiktet är platt och ganska brett. Hon är strax under medellängd och har en normal kroppsbyggnad. Den som trots det intetsägande utseendet bestämmer sig för att titta närmare på henne kommer att märka att ansiktet pryds av flertalet fräknar. Hon klär sig alltid i kjol såsom en kvinna bör även om hon är van vid att ha byxor på sig när hon är hemma på gården. Kjolen slutar strax ovanför vaderna och visar ett par snörskor i brunt läder.

Bakgrund: Adela växte upp på en gård i en liten by på den nordliga landsbygden. Hennes familj tillhör vad man skulle kalla de mer välbärgade bondefamiljerna. Adelas far, Nikolaus D’Argentan, äger mark och hennes mor, Adelaide D’Argentan, är från en fin släkt. Deras bostad är inte så stor som somliga men den har en känsla av trevnad och inboning som gör att alla som sätter sin fot där genast känner sig bekväma. Som yngsta barnet av fyra med tre äldre bröder: Emanuel, Gideon och Aron, har hon vuxit upp med en brist på uppmärksamhet som gjort henne självständig men också tillbakadragen. Närmast i familjen står hon sin far som är väldigt lik henne i det att ingen av dem är särskilt förtjust i att prata mycket. På gården finns hästar, kor, getter, höns och två gamla trogna hundar, Boris och Bors. Adela har hjälpt till att ta hand om dem sedan hon var liten och är väldigt förtjust i djur. Hennes egen häst fick hon på sin artonårsdag, ett ljust fux-färgat sto som hon kallar för Shakran.

I byn där Adela växte upp var de flesta misstänksamma mot magi så när hon upptäckte sin magiska förmåga försökte hon först dölja den. Men kraften inom henne ville annorlunda och fick då och då små utbrott som försvårade hennes tillvaro. En sådan särskilt traumatisk händelse gjorde att hon gick från att skämmas över sin magiska förmåga till att avsky den. Hon pratar aldrig om det.

Över huvud taget så präglas Adela av en väldigt skeptisk syn på det mystiska, som gudarna till exempel. Detta till skillnad från de flesta i hennes hemby. Hon har alltid haft svårt att föreställa sig hur gudarna skulle kunna existera, särskilt som det är mycket sällan en människa träffar på en gud. Adela är en väldigt pragmatisk person och eftersom hon inte ser hur gudarna skulle kunna vara till nytta för henne ser hon heller inte varför hon skulle tro på dem.

På sin artonde födelsedag skickades Adela till en släkting till modern i staden Easthall för att lära sig skräddar-hantverket. Den främsta anledningen till detta var den minimala chansen att någon av byns unga män skulle fria till henne. Modern hoppades därför istället på att Adela skulle avancera inom ett yrke och på så sätt få ett så gott som fulländat liv trots omständigheterna - dessutom var chansen hursomhelst större att hon skulle träffa på en blivande make i staden än hemma i byn. Tillsammans med sin trogna följeslagare Shakran och en väska med lite kläder och några få tillhörigheter begav hon sig därför längre utanför byns gränser hon någonsin varit förr.

Herr Abe Cromwell var en egendomlig man i sextioårsåldern med hög arbetsmoral och en imponerande mage som gjorde att man var tvungen att lämna plats åt honom. Han var glad över att få en assistent eftersom det var mycket folk som besökte den lilla butiken och han satte genast Adela att arbeta med de enklare uppgifterna. Hon lärde sig snabbt för hon var både noggrann och flink i fingrarna. Från tidigt på morgonen till sent på kvällen arbetade hon och var ledig på söndagar. Adela var väl medveten om att det var ett gott yrke som skulle komma att ge en stabil inkomst i framtiden och möjlighet att träffa diverse viktiga personer. Men när hon väl kommit in i rutinen började hon längta efter någonting mer spännande. Om man går förbi ’Cromwells Skrädderi’ kan man ofta se henne sitta och drömma på en stol i hörnet bredvid disken med något syarbete som ligger glömt framför henne.

Övertygelser:
Magi är farligt och ondskefullt.
Gudarna finns inte eller så är de inte att räkna med.
Var nöjd med det du har, istället för att önska dig något annat.

Instinkter:
Om någon ber mig att utföra magi så kommer jag att protestera.
Om någon behandlar min häst på ett ovärdigt sätt så kommer jag att bli rasande.
Om någon pratar väldigt mycket så kommer jag efter ett tag att sluta lyssna och fokusera på annat.

Intressant karaktär och en väldigt välskriven bakgrund likväl! Godkänd!

Välkommen till Akrylia!

Tack, tack!