Ååhåhåh, så länge sedan, blev lite... text och jag vet inte hur griniga det blir omkring mallen och så men ja, gjorde ett snabbt försök! Förslag till karaktär i alla fall.


Ras: Alv
Ålder: 32år (människo, hans förflutna hände längre bak i tiden men de 16 år som den nya åldringen så har han blivit motsvarande 32 år)
Yrke/Sysselsättning: Författare, sagoberättare, vandrare, f.slav
Utseende: Nihirian har ett vitt långt alviskt hår, dock ojämnt och man ser ett desperat försök till att fixa det, från hans tid som slav och när han bytte ”slavpostition” om vi ska lägga fram det fint. Han har djupt gröna ögon, oftast med en trött blick i ansiktet men en eller annan dag då den är livlig och pigg tillsammans med hans ständiga glada leende, antingen matt och desperat för att skona sig själv eller ett riktigt och uppfriskande. Hans kropp är omkring 188cm, lika ljus och sval hy som hans ansikte, speciellt då smutsen tvättas bort och en aning ärrad på rygg, mage, ben och bröstkorg, giver ännu vitare linjer efter hans kropp.
Han går oftast i rödbruna mörka kläder, ibland så bär han rött och grönt, det är kläder som sitter halvlöst men nog för att det ska få plats med att packa in ett extra lager under kallare perioder.

Nihirian kan lätt beskrivas som sådan, en alv som njuter mer än annat när han får sova, som skrattar med gott humör och är inte rädd för att ha med andra att göra, en funderare som tänker på en hel del olika saker och går igenom mycket, men trots en tidig eftertanke tar han oftast steget att undersöka då han är väldigt nyfiken på saker. En alvisk man med sin goda sociala kapacitet, positiv eller negativ påverkan på andra spelar dock ingen roll för honom, det är precis det som driver honom med hans kreativa sida.

En passion att läsa böcker, studera, eller skriva egna noveller och dokumenteringar kan hintas in, det är ingenting han är nödvändigtvis bra på, hans handstil är nämligen svår att läsa om inte annat ofullständig. Men det är något han brinner för.  Barnböcker, något han riktar in sig mot, mest för att han känner en gemenskap med barn och så klart känner sig bekväm i deras ”fria” närvaro, något som han också vill bevara åt dem och detsamma gäller de flesta djur. En viktig del för Nihirian är att det inte ska ställas några starka krav, för honom fungerar livet genom en lös lina.

Däremot så är Nihirian en väldigt morgontrött person och har en väldigt dålig sida till sig om han inte får njuta ut av sin sömn in i det sista. En aning våldsam man när han inte är i sitt fullvakna beteende och det mer bara går upp för honom hur idiotiska alla är, hur dålig världen han lever i tycks vara och fram för allt att ingen mat kan smaka bra när man är nyvaken. Det händer däremot mer att han misstar sig och tar ut sin ilska på föremål då ja, personer verkar ju flytta på sig, men en eller annan gång lyckas han hugga tag i en oskyldig person och den eller föremål, det blir ett väldans liv i vilket fall som helst.

Detta grundar sig i hans, tro det eller ej, problem med sömnen då han inte alla nätter sover som han ska göra. Något som gör honom bitter på sig själv hur han lät sig hanteras under de situationer som påminner om hans tid som slav i sina drömmar. Han hatar sig själv för att ha låtit sig bli kontrollerad, att han varit passiv och trott att det var så det skulle vara, något han försöker väga upp med sin muntra kreativa sida.

Nihirians berättelse har med flera år fått manga rader i boken. Uppfödd i en alvisk familj med mänskliga traditioner. Att bo på en gård, sköta slakt, plöja fält, odla nytt, var något som var naturlig för dem. Något som många fann underligt. Men det funkade bra för Nihirian och hans familj, de fick sig mat på bordet, värme om kvällen och handel för fortsättning.
Han skulle aldrig kunna säga att han förväntat sig de konsekvenser som komma till att hända då skörden varit dålig och några boskap dog oförväntat. Det var en hård tid, maten fick snålas på och en lösning var ett måste. Hans föräldrar dock, fick då ett erbjudande, något som de tog dem en lång tid för att bestämma sig. ”Gör nu det här för dina syskon, det är också en del i ditt jobb i familjen” hade hans fader sagt till honom många gånger de sista veckorna innan han och hans lillasyster fick lämna familjen, något han tog till hjärtat och sade ”Ja fader, jag skall göra mitt bästa”.
Han kom aldrig till att träffa sin familj igen, det enda han hade var hans lillayster och inte en suck om förståelse för vad som hade hänt. Sålda för pengar, de yngsta barnen som var arbetskapabla fick fortsätta sin uppväxt inom slaveri, men Nihirian försökte göra sitt bästa och så klart beskydda sin syster så mycket han kunde. Far hade ju sagt till honom att detta var hans uppgift och far var ingen man som ljög. Det tog mycket stryk på hans kropp, det var mycket arbete dag in och dag ut och likaså när han ställde sig emellan sin syster och en utskällning.
Men åren passerade ändå relativt fort, han gjorde det han skulle och han gjorde det med sitt bästa som han lovat sin far. Så många år hade det varit något som gick att tolerera och de båda hade vuxit sig längre och vackrare med sin naturliga alviska skönhet. Alla år förgäves, då syskonen separerades från varandra och fick bli en annan typ av slav än de som gjorde grovarbetet. Efter all smuts hade tvättats bort så såg man ju faktiskt de vackra dragen, hans djupt gröna ögon till det vita håret och en sval ljus hy, något som blev uppskattat hos både kvinnor och män.
Om Nihirian själv skulle berätta sin historia skulle han nog förklara dessa kommande år som svaga minnen, efter sina många år som redan fysiskt nedbruten slav fick han även en dos att bryta ned sin mentalitet till den nivån att han inte visste vem han var längre, vad hans syfte var, behövde han ens se klarare än en dimma och bara låta tiden passera? Han lät sig själv försvinna i sitt medvetande, som om hans dimma omfamnade honom och hur det gick till när han blev lösköpt har han så många olika svar på men vet inte vilket som är korrekt.
Ett mirakel hade hänt i alla fall. Något om en person som gjort flera historiska böcker med dokumenterade händelser, legender, bara bok efter bok med viktig information, var tydligen varför han blivit fri, mest troligt ett misstag men han höll hårt om det. Han såg till att lära sig skriva, självklart gick det knaggligt och dåligt då han fick lära sig själv, men även att läsa och illustrera, något han inte alls var så duktig på men som gav honom något att le tillbaka mot honom. Han tog sig ur situationen efteråt, det visade sig att hur han än försökt lära sig så stämde det inte alls överens med personen de varit ute efter.  Hans ägare, dock bitter över misstaget, var en man som gick med på att Nihirian själv skulle få arbeta av skulden direkt till honom istället för att skickas tillbaka där han var. Något som Nihirian länge komma till att vara tacksam över.
Han började jobba, lärde sig människor, beteenden, arbeten, fick erfarenhet och började inse att det var ju inget likt det han trott varit rätt så länge. Han kände sig mera fri, hade tid ledigt och behandlades bra av sin ägare, något han inte riktigt förstod i början. Ägaren dock, redan gammal man, levde inte till den dagen då Nihirians skuld skulle ha betalats igen. Ägaren, som varit den sista med en kedja runt halsen på honom, gav honom sist sorgen tillsammans med en, ja Nihirian skulle säkert säga själv att han såg en passage genom frihet, och han vandrade den. Sedan dess har Nihirian utvecklats och han tänker sällan på sin tid som slav, på sin syster eller hans andra familjemedlemmar. Han kan vakna mitt i natten kallsvettandes med feber då sömnen lurar in honom på vägen till det förflutna, något han är rädd för, att han ska bli den person han var förr. Men samtidigt njuter han av de lugna nätterna. När dessa väl vaggar honom runt om klockan, avslappnad och sover genom allt så kan inget, få honom att känna sig så fri, som i just det tillfället.

(Lägger in det här eftersom det skulle blivit så rörigt annars)
Nihirian är väl inte den som någonsin lärt sig använda svärd, det var inget man riskerade till slavar. Men han har hamnat i ett eller annat slagsmål med andra slavar, försvar mot slavdrivarna och dylikt. Hur man håller vapen och sedan svingar dom är bara teori, vid utförande skulle det ligga mer på hans reflexer, något han kommit fram till.

Fysiskt byggd kropp. Morgontrötthet gör honom ordagrant stark, annars är det bara hans tid som slaveri har get honom lite erfarenhet i obeväpnad kamp.

Morgontrött och oftast dåsig då han inte får sova ut hela nätterna. Han känner sig utmattad och tappar aptiten. Delvis ärrad kropp, och fingrar som krassligt läkt ihop efter de blivit krossade under hans tid som slav, resulterar i en otroligt dålig handstil.

Frihet är något för många tar för givet och lever i falskhet efter.
Barn är något som i många tillfällen är mycket klokare än vuxna.
Din oskyldighet är något du själv missbrukar så du förlorar den, trots det kan man ändå känna sig oren även fast det är påverkat av andra.

Om något är nytt och det redan fångat intresse skall du undersöka vad det är.
Om någon väcker honom är det dags för död.
Du kan vara trevlig och ha goda kontakter, men de behöver inte nödvändigtvis vara nära inpå dig.
(Om du känner någon så ska du ändå vara försiktig med hur nära du låter denna vara dig)
Ett oskyldigt barn skall aldrig medvetet skadas, för den personen som gör det är en rutten person och skall definitivt straffas. Bevara deras frihet.
Små djur med fluffig päls är något man bara måste klappa på och ta hand om.

Intressant fakta om alvinformation: Sedan 16 år tillbaka så har alver åldrats i samma hastighet som människor gör. Jag vill inte riktigt avslöja varför och så dock, det låter jag rollspelas istället :)Så det är svårt att sätta en standard ålder på alver.

Har läst bakgrunden och den var välskriven och intressant! Nu gäller det bara åldern på din karaktär, sedan kan jag godkänna dig!

Men gud vad tråkigt, då är det bara vampyrer som lever länge, fan vad sämst

Nejdå. Dvärgar lever fortfarande länge och från ett rollspelsperspektiv så kommer din karaktärs ålder inte att påverkas vad för ras du än väljer.

Det är meningen att ni rollspelare ska lösa detta mysterium med varför alverna plötsligt börjat att åldrats dock.

Godkänd! Välkommen (åter) till Akrylia

Siggan skrev:

Nejdå. Dvärgar lever fortfarande länge och från ett rollspelsperspektiv så kommer din karaktärs ålder inte att påverkas vad för ras du än väljer.

Det är meningen att ni rollspelare ska lösa detta mysterium med varför alverna plötsligt börjat att åldrats dock.

Ett faktum som du och jag måste göra mer uppenbart. Vi har verkligen igronerat alverna och deras stad för mycket.

Bra bakgrund. Enda jobbiga är att du får min egen att verka dåligt ihopsatt.

Hahaha det lyckades jag med när jag skrev Rahla också apparently, fast du kanske fortfarande inte visste att det var jag?

Mjo. Jag måste också välskriva min så den inte ser alltför dålig ut i jämförelse till denna