Namn: Lára'ethil Imatëar
Kallas / Känd som: Lára
Ålder: 26 år
Kön: Kvinna
Ras: Halvalv
Sysselsättning: Livvakt (Kungliga Gardet)

UTSEENDE
Hår: Kastanjerött, som hon oftast bär uppsatt.
Ögon: Bruna
Längd: ~175 cm
Vikt: ”Med eller utan rustning?” ~60 kg
Kroppsbyggnad: Vältränad

Klädsel: För det mesta går hon rustad och klädd i gardets tabard. Man har aldrig sett henne bära en klänning och vissa skämtar om att hon inte ens tar av sig svärdet när hon går och lägger sig.

Viktiga kännetecken: Lára är en halvalv, hennes mor var en alv och hennes far en männsklig man. Lára har lövformade, rätt så diskreta öron som skvallrar om hennes alviska påbrå. Hon har gott läkekött och får sällan ärr, detta också har hon ärvt genom det alviska blodet. Hon är en lång kvinna, lika lång som en fullvuxen man. Något skarpare och mer renodlade ansiktsdrag än en människa, men inte så tidlös vacker som en alv.

Bakgrund:
Lára'ethil är resultatet efter föreningen mellan Daeruil Imatëar och den mänskliga mannen Mias. Som man kan ana har Lára växt upp hos sin mor och hennes folk; alverna. Lára hade ingen som helst kontankt med människor under sin barndom. De flesta av hennes släktingar, speciellt hennes morfar Randvér, inte sett på Lára'ethil som ett oönskat barn. Alvisk blod, hur tunnt det än må vara är fortfarande alviskt blod. Många andra alver har däremot gjort det tydligt att Lára'ethil är sin moders skam förkroppsligad och fann det svårt att acceptera halvblodet. Lára hade få vänner bland alverna, de är till och med ännu färre idagsläget.

När hon blev äldre så, likt många andra halvblod, uppmuntrades (tvingades) hon att springa ärenden mellan alver och människor. Hon såg det tillfället att bevisa sig värdig för alverna. De människor som Lára samarbetade där och då med såg henne som en bro eller länk över till alverna. Eftersom hennes erfarenhet med människor var knappt existerande när hon ”släpptes lös” ut i världen (alver är betydligt försiktigare med alviska ungdomar) så föll det lätt för människorna att lura den unga halvalven. Snart är den alviska bosättningen plundrad och flera alver har mist sina liv. Kortsinniga alver skuldbela (och klandrar henne fortfarande) Lára'ethil för hela dådet; hon borde varit mer försiktig, hon skulle inte litat på människorna, hon ledde dom till bosättningen. Men som tur för Lára'ethil fanns det förnuftiga och äldre alver, som insåg misstaget dom de gjort genom att låta en halvalv söka sig ut i världen utan någon som helst världsvana. De som överlevt flyttade till en större alvisk bosättning/stad och den här gången la man ner lite mer tid på att lära upp Lára.

I och med att åren gick, så växte sig känslan av att hon inte hörde hemma hos alverna sig starkare. Det är slutligen det som driver henne att söka lyckan utanför alvrikets gränser. Vilket ledde henne till att hon för två år sedan fick värvning i det Kungliga Gardet.

ÖVERTYGELSER
”En soldat kommer strida länge och hårt för att få en bit av en guldfärgad medaljong..”

Folk vill bli erkända och kan göra vad som helst för berömmelsen. En soldat ser den lilla medaljen som ett erkännande på ett bra jobb och som ett tack, många soldater väljer soldatyrket bara pågrund av det – inte av lojalitet.

”Man kan lära sig mycket ifrån en hund; lydnad, lojalitet och vikten av att vända sig tre gånger innan man lägger sig.”

Inte bara ska man se till att ens sovplats är en trygg plats att vila på. Man ska tänka på vad man ska göra, innan man gör det. Inte låta sig styras av impulser.

Lojalitet är att vara villig att investera eller göra en uppoffring för att stärka något utöver sitt egna ego. Att kunna stå bakom en vän, oavsett om denne har rätt eller fel. Lojalitet föder tillit. Ingen kommer vilja lyfta en hand för din skull, om de inte känner att de kan lita på dig. Men det är lättare idag att vara den som klättrar över andra för att nå någonstans, det är lättare att vara den som sätter kniven i ryggen...

”Det som sker, det sker... man måste acceptera det. Men det enda viktiga är att man möter det med mod.”
Den med mod överlever när andra inte skulle.

INSTINKTER
* ”Om jag får en order, följer jag den – viktiga människors liv vilar i mina händer och jag tänker inte riskera dem. Jag accepterar de högre auktoriteterna, jag vet min plats. ”
* ”Om jag stöter på motgångar kommer jag kämpa genom de svårigheterna. Jag frodas i utmaningen, jag är inte rädd.”
* ”Om jag är försiktig och tar hand om min utrustning kommer den hålla längre. Om jag sköter mina vänner lika omsorgsfullt kommer de också stanna länge.”

FÖRDELAR
- Hon har en väldigt bra omdömesförmåga och kan läsa andra personer väldigt bra.
- Det alviska tålamodet och lugnet har hon också fått med sig. Lára brusar sällan upp sig i onödan.
- Skicklig i strid. Hennes grundkunskaper i strid kommer ifrån alverna – vilket, även om det bara är grunder, gör det henne snäppet vassare än en mänsklig soldat.
- Alviska reflexer och läkekött

SVAGHETER
- Alver tycker att hon ser ut som en människa, människor tycker hon ser ut som en alv. Ur båda folkslagen tar folk problem med att lita på henne och oftast finner hon sig ensam och utstött.
- Har en förälskelse på Gardets Kapten och har väldigt svårt att koncentrera sig när han är i närheten.
- Hon har ganska svårt för att läsa det mänskliga skriftspråket, ibland har hon svårt att uttrycka sig på det allmänna tungomålet också.
- Är en väldigt dålig lögnare. Hon skulle aldrig klara sig länge i ett parti träning. Dessutom går det emot hennes principer att försöka manipulera en annan.

Godkänd! Sidans första halvalv än så länge! Ska bli intressant att se

Välkommen till Akrylia!

Tack och bock!

Jag hade tänkt föreslå i andra tråden att du skulle göra någon karaktär med en anknytning till slottet så jag kunde ha någon att rolla drottningen mot. Har för mig att jag inte postade det..... I övrigt mycket bra bakgrund. Jag känner mig alltid lat när någon gör det så grundligt.

Hennes karaktär tillhör det kungliga gardet. Så hon är anknyten till slottet och kungafamiljen. Eller var det något annat du menade?