Namn: Tol Thykel
Ras: Människa
Ålder: 41
Kön: Man

Utseende: Tol har en rakryggad men normalstor kroppshydda. Hans ansikte är kraftigt och väderbitet och om än inte full så är han långt från fager. Hans sneda och missfärgade tänder är igenkända bland alla som träffat den ofta flinande mannen.
Han går ofta klädd i stadsvaktens vapenrock eller liknande bruksklädsel av tåliga tyger. Oftast är de dock skrynkliga och dåligt omskötta vilket ger honom ett ovårdat utseende. Att hans spretiga svarta hår i regel är okammat och skäggstubben oftast orakad så framstår han föga som en av Easthalls främsta.
En av hans karakteristiska ägodelar är en enkel och till synes gammal dolkyxa, knappt 5 fot lång, som han i regel bär med sig.

Bakgrund:
Tol var tredje och yngste son till repslagaren Finn och även om hans far gjorde sitt bästa efter moderns bortgång så verkade det aldrig gå att slå in tillräckligt med folkvett i Tol. Som ung var han en ökänd bråkstake och sen den dagen Gamle Finn föste ut honom för sista gången så har Tol inte satt sin fot i repslageriet.

Under sina unga år så spenderade han väl så mycket tid på fel sida om lagen, och även om han erkänner att han inte levt i det bästa sällskap så ser han det inte som att han gjort något fel. Inte direkt. Det finns bra värre skurkar i bra finare kläder än han själv. Livet på Easthalls bakgator blev dock stormigt och han tvingades fly staden för att ligga lågt en tid. Det tog honom inte länge innan han red med ett rövarband och det laglösa livet fortsatte sin gilla gång. Tol hade dock svårt för att komma överens med rövarnas ledare vilket ledde till att han lämnade dem efter ett särdeles hätskt gräl.
Tol nöjde sig dock inte med att bara gå sin väg. Han hade tagit det hela personligt och fann sig snart i tjänst hos Easthalls gränsjägare med mandat att uppsöka och likvidera stråtrövare och banditer på kronans vägar.
Tol tillbringade flera goda år bland gränsjägarna och steg så sakta i graderna för nit och flit. Men då han fick nya befäl så gick det inte längre. Han gjorde sig mer än osams med de nya kaptenerna och lämnade tämligen omedelbart sin tjänst. Han hade vid avskedet uppnått ranken sergeant.

Vid återkomsten till Easthall blev han erbjuden en tjänst inom stadsvakten som han tackade ja till och har arbetat hos sen dess.
Hans sinne för rättvisa har ibland ifrågasatts men ingen kan beskylla honom för att inte få saker och ting gjorda. Tol levererar resultat om inget annat och för det är hans namn känt bland kamraterna inom stadsvakten.

Hans duglighet är erkänd och yrkesmässigt respekterad. Det har i flera år talats om eventuella befodringar med de har alltid uteblivit. Han har aldrig dragit jämt med kaptenerna, de ser honom som en horson och han ser dom som klåpare i gengäld. Hans fallenhet för att ta till med oortodoxa metoder i arbetet har heller inte varit till någon hjälp för kariären. Tol bryr sig dock inte särskilt mycket utan är relativt nöjd med sin lott i livet. Han har mat i magen och varma kläder att dra på sig vilket är i stort sett allt han begär. Att hans dagar sedan går ut på att hålla utkik efter möjligheten att plåga stadens drägg är inget han ser som något negativt.

Övertygelser:
Oavsett vad så får jag jobbet gjort… om jag känner för det.
Gör något nu, man kan bry sig om detaljerna senare.
Konsten ligger i att förstå att livet är en gråzon men att leva det som om vore det svart och vitt, det och att man lär sig vilken färg som passar bäst för stunden.

Instinkter:
Om chefen kommer så går jag åt andra hållet.
Om jag ser en stackars fan så kan jag bjuda honom på ett stop.
Om jag ser en stackars fan så kan jag ge honom en högerkrok.
Om något glimmar så är det nödvändigtvis inte guld, men det skadar inte att vara på den säkra sidan.
Om jag bara andas så ska mina fiender få skörda vad de sått.

Godkänd!

Lägger till dig i gruppen så kan du sätta igång när du känner för det