Namn: Mabel Calbiri
Ras: Människa
Ålder: 24
Kön: Kvinna

Utseende:
Halvlockigt, skulderbladslångt svart hår och bruna ögon. Hon har tatueringar över armarna , händerna, ryggen och även en i ansiktet under vänstra ögat. Hon bär alltid med sig en kniv och ett kortsvärd.
Medellängd och jobbet på ett skepp har gett henne en vältränad och stark kropp.

Bakgrund:
I en stinkande gammal jordkällare föddes ett litet oönskat flickebarn en kylig vårnatt.
Med skrämda ögon såg den nyblivna mamman på det rosa skrikande byltet. Mödosamt sträckte hon sig efter sin kniv och höll ett krampaktigt tag om den när hon lyfte den för att hugga den i det lilla hjärtat på byltet i sitt knä. Barnet tystnade och blickade tillbaka på henne med stora oskyldiga bruna ögon. Så hjälplös och liten hon var med sina små händer och fötter.  Var det ett hugg av kärlek hon kände i hjärtetrakten när hon såg på den lilla skrynkliga varelsen? Med en äcklad min och avsmak i blicken sköt hon med en häftig rörelse ifrån sig barnet. Hon skulle aldrig kunna älska något som blivit skapat i vredesmod. Ändå kunde hon inte utföra detta illdåd mot någon som aldrig bett om att bli skapad.
Förtvivlat såg hon sig omkring på stenväggarna som om de kunde ge henne svaret. Efter en stunds funderande reste hon sig mödosamt upp på ostadiga ben. Nu visste hon.

Mabel vet ingenting om sin bakgrund förutom att husherrens fru hittat henne utanför dörren när hon var nyfödd. Hon växte upp på spelhålan Karpen i Narsis och trälade som en slags kökspiga fram tills husherren tyckte hon var mogen nog. Då fick hon istället börja glädja sjömän som ville ha sin längtan tillfredsställd. Det var en ännu mer otacksam sysselsättning och hon svor på att hämnas varenda sjöman som gjort henne illa. När hon fick  höra talas om att kapten Moran Dager sökte besättning på Grå Svanen flydde hon genast bort från den skitiga spelåla hon växt upp i och ansökte om arbete där. Trots att hon hatade allt vad sjömän var, så var skepp och sjön bästa sättet att komma närmare männen hon svurit att hämnas på.
Efter att ett antal mord uppdagats började man misstänka Mabel och hon blev tvungen att fly för att undkomma lagen och en väntande kölhalning.
Nu seglar hon istället runt med fruktade pirater på skeppet Mareld.

Övertygelser:
Måste hämnas på alla sjömän som gjort henne illa.
Utan hårt arbete kommer man ingenvart.
Folk är giriga, så det är bäst att ta vad jag kommet åt.

Instinkter:
Om en auktoritet beordrar något hon inte samtycker till, så vägrar hon alltid.
Om hon ser en man hon svurit att hämnas på, kan inget stoppa henne.
Vid strid är hon nästan alltid först på plats.

Styrkor:
Envis och ger inte upp så lätt
Uppfinningsrik/Snabbtänkt
Kan hantera flera olika vapen

Svagheter:
Långsint
Problem med auktoriteter
Kan inte simma

Pistoler är en sak vi måste vara väldigt försiktiga med att tillåta här på Akrylia. Skjutvapen som använder sig av krut och kulor är få i nummer och de tillverkas inte för att vem som helst ska kunna få tag på dem. (Under alla år Akrylia har existerat så har enbart en spelare haft tillgång till en pistol). Något man också får tänka på är att det skapar en väldigt stor obalans mellan spelare när en av parterna kan höja sin hand och döda en karaktär utan att ge den en chans att reagera.

Om pistolen är en viktig del av din karaktär och du är övertygad om att din karaktär inte skulle vara funktionell utan den så kontakta mig så kan vi tala om saken.

Utöver det så var bakgrunden godkänd men jag väntar med godkännandet tills att pistolen tagits bort eller tills att vi talats vid.