Namn: Vivianne Rosemound
Ålder: 22
Kön: Kvinna

Utseende:



Bakgrund:
Vivianne Rosemound bodde i en liten by någonstans utanför Sanirnilva. En trygg tillvaro. Omgiven av sina fem systrar, föräldrar och goda vänner. Hon var en godhjärtat ung kvinna. Hon hade alltid ett leende på läpparna. Omtyckt av alla i den lilla byn.  Hennes uppgift i byn var att vakta barnen medan föräldrar och andra gjorde andra nödvändiga uppgifter. Hon älskade det, för hon älskade barn. Som hon i och för sig älskade allting annat i den lilla värld hon levde i.
  Vivianne var också en drömmare, hon trodde starkt på äkta kärlek. Och avskydde arrangerade bröllop. Det var därför hon ännu inte hittat sig en man. För hon hade inte känt den där känslan om kärlek, som den beskrevs i historier och böcker.

Men så en sen kväll kom en man till byn. Klädd i de finaste tygerna. Med det charmigaste leendet och den mest lockande rösten. Hans sikte blev direkt inställt på den folkkäraste kvinnan i byn. Hon med det röda svallande håret, det varma leendet och det genomgoda hjärtat. De spenderade många veckor tillsammans. Bara pratade och pratade. Gick kvällspromenader. Lärde känna varandra. Han tog med blommor till henne och hjälpte henne att passa barnen till långt in på nätterna. Han var nästan för bra för att vara sann. Vilket han ju faktiskt inte var. Han var inte sann.

Hennes hjärta var hans, hennes själ och hennes kropp. Även fast hon egentligen inte var en sådan som ville gifta sig i en svart klänning. Det var bara deras lilla hemlighet, som ingen annan fick veta av. När detta skulle fullbordas hände någonting. Hans händer var inte lika fumlande som hennes. Utan självsäkra och omilda. Som om han gjort detta tusen gånger förut. Under hans hand omsveptes hon av ett bitterljuvt mörker. Och föddes på nytt igen.  

Övertygelser:

Alla varelser är innerst inne goda.

Blommor är viktiga att ha i sitt hem, för vad är ett hem utan blommor? Endast en fyrkant i trä. Även i mörkret är de vackra att titta på.

Vintern är en fruktansvärd årstid, att genomlida den årstiden kan vara en riktig utmaning.

Ju fler vänner man har, desto bättre blir livet.

Låt INGEN veta om din mörka hemlighet, för då kommer hela din värld rasa.

Insikter:

Om hon känner blodlust, försöker hon ALLTID stå emot. Det är onödigt att dricka från en annan om det kan mothjälpas.

Om hon känner blodlust, försöker hon alltid att föda på djur först och främst och se hur långt det räcker.

Om någon är otrevlig eller elak mot Vivianne, försöker hon alltid se bakom otrevligheten och se ljuset som personen i fråga oftast försöker dölja.

¤Svagheter:
Vivianne vill gärna välkomna många varelser inpå livet, vilket kan vara svårt, då hon har en mörk hemlighet att dölja.

Att Vivianne försöker hitta allt gott i alla människor kan göra att hon blir skadad på olika sätt. Men detta är också en styrka i sig, eftersom att hon fått många vänner på grund av detta.

Vivianne försöker på alla sätt hon kan låta bli att dricka utav människor. Detta kan stundvis nästan driva henne till vansinne. Och gör ibland så att hennes törst blir nästintill okontrollerbar.

¤Styrkor
Vivianne är en vänlig själ och känner många varelser. Vilket berikar hennes liv och ger henne mycket stöd under svåra tider.

Men bara för att Vivianne är vänlig så betyder det inte att hon är svag. Hon är ganska stark i sig själv. Vilket också är anledningen till att hon kan fungera rätt så normalt i brist på blod.

Vivianne är rätt så listig, även om hon vid första intrycket kan verka rätt så spontan och inte så smart.

Välkommen, ni som blivit kallad av mörkret Ett par udda val av ord här och var; annars såg det fint ut!

Godkänd!