Namn: Mialee Nackle
Ras: Gnom
Ålder: 32 (för en gnom så innebär det att hon fortfarande är tonåring)
Kön: Kvinna

Utseende: Beige långt hår, ljusblåa ögon, ljus hy, 94 cm hög, atletiskt byggd, gröna lite adliga kläder: Klänning, kappa och bruna stövlar.

Övertygelser:
Man ska alltid vara lojal till sina vänner.
Om någon beter sig illa ska den straffas.
Alla behöver lite skämt då och då.

Instinkter:
Om hon får höra om något intressant så vill hon alltid undersöka det.
Om tillfälle ges att skoja med någon (vilket för henne är nästan alltid), så gör hon det.
Om något händer är hon ofta impulsiv och nästan lite barnslig i sin iver att hjälpa till.

Bakgrund:
Mialee Nackle föddes i, Valryn, en by utanför Akrylia. Där växte hon upp i en relativt lycklig familj ute i skogen. Familjen var inte så stor och bestod endast av hennes två föräldrar, sin bror och henne själv.
Som gnom var det brukligt att gå under utbildning för magi. Mialee liksom sin bror hade därför inte så mycket annat val än att sättas i skolbänken. Hon var duktig under sin lärlingsperiod och gjorde bra ifrån sig med allt hon företog sig. Illusionsmagi blev hennes styrka. Däremot kände hon att livet i byn inte var nog. För varje bok hon läste och för varje nyhet hon hörde om omvärlden, så började hon drömma sig bort till dessa ställen och ville se mer, upptäcka mer, leva mer och framför allt träffa alla varelser som hon läste om. Ju längre in i utbildningen hon kom, började hon därför istället för att undervisas gå på små egna upptäcksfärder eller smög iväg efter dem äldre när de var iväg på uppdrag. Ibland hände det att hon blev upptäckt och förd tillbaka till sin läromästare och fick då utstå skammen med ett tillförlikligt straff, men när hon förblev oupptäckt kunde hon i lugn och ro studera alla underliga varelser som de äldre mötte och de föremål som de tog emot. Det hände till och med ibland att hon stal ett föremål för att själv kunna undersöka det lite närmare. Hon lämnade självklart tillbaka det efteråt. I alla dem flesta av föremålen.

Ju längre tiden gick, desto mer höjdes hennes frånvaro och de äldre fann situationen ohållbar. De få gånger som Mialee faktiskt närvarade på sin undervisning, var hon frånvarande med en drömmande blick.
Hennes läromästares brist på tålamod inför hennes små upptåg, gjorde att han en dag kallade till möte med rådet och hennes familj.
Ett långt möte pågick och Mialee framförde sina önskningar om att få resa ut i världen. Hon lyckades övertala både rådet och sin familj om att ingen undervisning kunde vara bättre än att själv få upptäcka och undersöka allt de läste om.
Varken rådet eller hennes familj var speciellt glada över beslutet som tagits. Det var inte brukligt att någon lämnade byn förrän vid vuxen ålder, men ingen kunde varit lyckligare över det beslutet än Mialee och det tog henne endast två dagar att packa ihop sina tillhörigheter.  Det fanns en hållhake bara. Hon fick inte resa ut själv.
En riddare som färdats förbi gnombyn i andra ärenden, stod nu i skuld till dem äldre. De kunde tänka sig att avskriva denna skuld om han var villig att följa med Mialee och se efter henne. Det var inget nobelt uppdrag ansåg riddaren och han var inte helt nöjd med denna överenskommelse, men trots sin motvilja skötte han ändå uppgiften väl.

Det var några spännande månader som följde. De reste till nya städer, mötte raser hon aldrig kunnat tänka sig att möta och de blev även utvalda att få hjälpa till med ett uppdrag. Under detta uppdraget utbröt en stor strid och trots att de kämpade tappert, så klarade sig inte riddaren utan avled på plats.
Mialee var otröstlig. Trots riddarens motvilja till rådets uppdrag och tydliga avsky till hennes små upptåg, så hade de ändå skapat en sorts nära vänskap under tiden och hon sörjde honom djupt.
Efter denna händelse kände hon ändå att hon inte riktigt var klar med sin upptäcksfärd. Hon struntade därför i rådets bestämmelser och beslöt att inte rapportera om riddarens död och fortsatte sin resa utan honom. Den varade dock inte så länge. De äldre hade genom omvägar fått reda på vad som hänt och skickade ut män för att hämta hem henne.

Tillbaka i byn var Mialee rastlös och otålig. Hon kände att livet där hemma var tråkigt och händelselöst. Det fanns inget som undervisningen kunde lära henne längre upplevde hon och det fanns inte tillräckligt med utmaningar för henne.
Efter endast två månader hemma beslöt hon sig för att rymma. Hon hade hört om landet Akrylia utav kringfarande och vart var bäst att ta vägen om inte ett annat land?
Några nedplitade rader på ett litet papper, var det enda som fanns kvar efter Mialee när hon en sen natt tog sina tillhörigheter och red iväg.

Ett par gramatiska fel; men annars en intressant bakgrund! Gnom brukar väldigt sällan spelas. Kul när det blir variation!

Godkänd!

Nu har jag rättat till dem grammatiska som jag har hittat.
Bättre sent än aldrig =P