Bild:


Namn: Ashley Lockharth
Ålder: 27

Kön: Kvinna

Utseende:
Ashley är en fager kvinna. Trots att hennes fader inte besatt någon yttre skönhet och inte heller hans fru så var hennes riktiga moder en underskön kvinna. Oemotståndlig för de flesta män. Det är därför inte förvånande att Ashley ärvt en del av sin moders utseende.
Hon har blont och slätt hår, som i självlockiga vågor ramar in hennes ansikte. Hon har havsblåa ögon och fylliga läppar. En relativt stor byst och en smal midja ger henne en adlig hållning. Hon går ofta klädd i sin sjömans klädsel. Gjort av bästa material så är hennes dräkt skräddarsydd för att passa henne som en handske. Ashley bär också en hatt, ofta buren av respekterade manliga kaptener. En utmärkelse i guld pryder hattens övre del.


Bakgrund:
Ashley föddes i hamnstaden Narsis. Under tiden var staden inte lika stor som den var nu idag. Hon var en simpel liten flicka och bodde med sin familj i ett förfallet hus. Deras boplats var i ett otrevligt område och det fanns inga andra barn att leka med. Hennes mor var arbetslös och hennes far var en fiskare. Hon hade en äldre bror som spenderade sina nätter borta ifrån resten av familjen. Ashley var 6 år vid den här tidpunkten. Hon sökte uppmärksamhet och försatte sig därför ofta i trubbel. Hon störde grannarna i deras hushåll och kunde inte sova gott utan vetskapen om att det satt en hink med härsket vatten ovanför varje dörr i området.
Detta gav henne ett otrevligt rykte, då hon var väldigt olik sin lugna moder som endast tänkte på andra istället för sig själv. Detta fick ofta modern att sitta rastlös om kvällarna i väntan på hennes mans ankomst. Besättningen befann sig på farliga vatten och de kunde vara borta i veckor i taget. Det var inte omöjligt att hennes man skulle vara otrogen mot henne fler gånger. Ashley hade trots allt blont hår, då modern själv var brunhårig. Detta var en av anledningarna till att hon aldrig gav sin dotter mycket uppmärksamhet. Bara tanken på att det var någon annans barn fick henne att bli tårögd. Dagen då hennes man kommit hem med en främmande liten nyfödd flicka skulle aldrig gå att glömma.

Det dröjde inte lång tid fören Ashleys fader aldrig återkom till Narsis. Det gick rykten i staden om ett ohyggligt havsmonster med storleken av tio fraktskepp som härjat i vattnet mellan Narsis och Argos. Det sades sänka skepp som att de vore löv i en kraftig vind. Vad som hänt hennes fader och hans besättning förblev ett mysterium. Det dröjde inte långt därpå fören fattigdomen gjorde sig påmind och hennes mor föll till en sjukdom. Brist på pengar och brist på resurser och sorgen av hennes förlorade man var det som till slut blev hennes död. Kvar var Ashley, nu vid 10 års åldern. Hennes bror hade inte visat sig i hemmet längre och begravde sina bekymmer med alkohol och kvinnor.
Ashley fick en köpare av deras gamla hus. Det var en handelsman som ville köpa området och bygga om det för att öka sin egna inkomst. Det var ett dåligt erbjudande, men likväl ett erbjudande Ashley inte kunde säga nej till. Grannskapet köptes snabbt upp och blev obeboeligt. För en liten flicka som Ashley utan föräldrar så blev Narsis plötsligt en farlig stad. Tidigare kunde hon söka skydd bakom sina väggar, men inte längre. Hon fick sova i gränder och i rännstenar. Varje liv var en kamp men hon lyckades att överleva på guldet som mannen generöst betalat för hennes familjs hus. Ashley grät sig ofta till sömns om kvällarna. Det tog inte lång tid fören avskummen började att ge henne syndiga blickar. Under en varm sommardag så bestämde sig en bandit för att begripa sig på den försvarslösa flickan, tillsammans med två av sina kompanjoner. Ashley kämpade för sitt liv med sparkar och slag men utgjorde inga större resultat mot sin angripare. Han slet i hennes kläder som strax endast var trasor. Hans naglar på hans giriga fingrar rev hennes hud och sargade henne med ett ärr över midjan. Hon skrek efter hjälp. Hela händelsen tog plats mitt på dagen och skulle därför dra till sig uppmärksamhet. Kriminalitet översågs trots det ofta. Det var inte som att någon brydde sig om en föräldralös liten flicka som bara ställde till problem. Ashley lyckades få ett grepp om en dolk i mannens skärp och högg vilt mot hans ansikte varav hans kompanjoner hastigt ingrep. Med en kraftig spark i sitt ansikte så förlorade hon medvetande. Hon grät inte längre när hennes blick svartnade. Mannen som angripit henne var död.

Det var en regnig kväll ett par år senare. Gatorna var tomma och vinden slet hårt i båtarnas segel. Hamnen gav ifrån sig ett upprepande ljud när vattnets nivå höjdes och åter igen sänktes av inkommande vågor. Saltvattnet stänkte upp och spred sig över stadens gator tillsammans med regnet. Ashley frös där hon satt utanför värdshuset Skeppet. Hon huttrade ljudligt och såg sig runtom. En brödbit i hennes händer fungerade mer som en källa för värme än mat för dagen. Höga knall hördes från himmelssfären. De svarta molnen avslöjade sina former då blixtar slog ner mot landet långt till norr. En man närmade sig henne där hon satt. Ashley flyttade sig instinktivt ur vägen då hon tidigare blockerat ingången till värdshuset. Istället stannade mannen framför den lilla flickan och såg på henne. Detta var första gången hon träffade sin framtida kapten, John Bridge.
Han var ringrostig med språket och spottade efter nästan var mening han yttrat. Mannen hade ett robust utseende, en kraftig haka och ett lurvigt svart skägg. Buskiga och otrimmade ögonbryn fick honom att påminna om ett vildsvin. I alla fall i Ashleys ögon. Han tränade henne att ta ledning och lärde henne värdefulla knep i strid och taktik till havs. Han lärde henne att fuska på spel och han lärde henne att bedra andra för egen vinst. John tränade henne i svärdkonst och lärde henne om världen runt om Narsis. Vilka möjligheter den hade. Han berättade för henne om stora skatter och större faror som väntade för de som hade ett sinne för äventyr.

Efter ett par år så var hon snart 17 och hon närmade sig den åldern då man börjar att lägga mer märke till det motsatta könet. Ashley hatade män, men kunde inte undgå att känna en attraktion mot dem. Hon förbannade gudarna över detta, hon förbannade sig själv. Dock så lärde hon sig snabbt hur män fungerade. De var simpla varelser och kunde kontrolleras om man skötte dem rätt. Ashley behövde inte härja och plundra för att få mat för dagen eller husrum för natten: Men hon gjorde det gärna. Hon höll sig från köttliga lustar, trots att det var ett farligt och spännande område.

Ashley och John fortsatte att skövla havet på transportskepp. De tjänade mer guld än vad hon tidigare trott möjligt av att sälja de stulna varorna till Narsis och Easthall. Guldtackor, mineraler, industriprodukter, läder, te och kryddor. Hennes liv var gott men kunde inte alltid fortsätta som det gjort. Det dröjde inte lång tid fören även de själva blev bordade av pirater. Havet tillhörde dem och ingen annan. En mörkklädd och stor man klev ombord på deras skepp. Han såg ut att ha spenderat hela sitt liv åt havet och att mörda. Hans röst var krasslig, som att en gammal skada kring strupen smärtade honom. Han beordrade sina män att döda besättningen ombord. John som värnade om sina mäns liv utmanade den okända piraten på en duell. Mannen skrattade gällt, varpå han drog upp en pistol ur sitt skärp och placerade kulsplitter i hjärnan på sin utmanare. Allt hade skett på någon sekund. Johns besättning gick genast till anfall i ett dån av skrik av plågor av deras avlidna kapten. Ashley övergav skeppet under kaoset och lyckades att ta sig från skutan med sitt liv i behåll.

Övertygelser:
"Guld är lyckan värd."
"Män är verktyg som väntar på att användas."
"Kunskap är makt."
"Ge mig en karta så leder jag vägen."
"Allt är till salu."
"Jag är en hederlig person när det passar mig."

Instinkter:
"Om jag hamnar i trubbel så kan jag använda min charm och min list."
"Om jag träffar en annan kvinna så blir jag tävlingsinriktad."
"Om jag inte får som jag vill så blir jag irriterad."
"Om jag inte kan vinna ärligt så kan jag fuska."