Axalim grymtade högljudt, låg utslagen på ryggen med en dunkande huvudvärk. Han öppnade sina ögon och lyfte huvudet tillräckligt för att titta ner för sin korta kropp. Han var naken. Fabulöst fantastiskt, tänkte han. Bäst att kontrollera så han inte var allt för skadad. Hans tår pekade mot himlen, fingrarna var fortfarande raka och hade ingen missfärgning. Han testade att röra på dem och till hans belåtenhet så lydde de och vinkade tillbaka. “Det är i alla fall något”, sa han tystlåtet och lät huvudet falla tillbaka till marken. Behövde verkligen solen skinna så starkt?

“Du befinner dig fortfarande i min gränd”, sa en hotande röst bakom honom. Det var den rösten som hade väckt honom bara någon sekund tidigare.
“Jag ska avlägsna mig själv momuntärt”, lovade Axalim.
“Du är skyldig mig hyra, en natts sömn”.
“För att sova i en gränd?” frågade Axalim, genuint förvånad.
“Den vackraste gränden i hela Easthall.”, mannen log ett hotfullt leende som blottade en klugg.
“Åh... Så det är där jag är då. Förtjusande”
Han satte sig upp och började röra på stela muskler. Allt verkade fungera som det skulle men han hade en hel del blåmärken.
“Då ska vi se”, började han medans han vände sig mot mannen, “Du råkar inte ha ett par extra byxor?”
Källan till rösten visade sig vara en skrynklig gammal tiggare sittandes på en låda längst in i gränden. Axalim kände inte igen honom eller vart han var. Det var inte förvånande med tanke på att han blivit slagen rånad och lämnad att dö här... Igen. Sakerna jag för i vetenskapen och akademins namn, tänkte han med en suck. Hans minne från gårdagen började sakta återvända. Han hade drukit sig redlös kvällen innan i vad hans omdöme tyckte var ett trevligt värdshus. Tydligen hade inte hans dryckes-kamrater varit lika trevliga.
“Jag gissar på att du inte har ett extra par byxor”, sa Axalim och studerade de trasiga smutsiga kläderna mannen hade på sig för tillfället. “Och om du gör det så föreslår jag att du har på dig dom själv.”
“Du är fortfarande skyldig min hyra, och skadestånd för templet du hade sönder längre ner på gatan.”
“Va egendomligt, svarade Axalim samtidigt som han tittade sig över axeln. Han kunde förstås inte se Tempel men att titta över axeln var mer en reflex.” Jag minns inte att jag förstörde något tempel. Jag brukar vanligtvis vara harmlös”.
Tiggaren tittade på honom med en blick Axalim inte kände igen. Var det förvåning?
“Du hade sönder och terroriserade stor del av glymtsgatan. De flesta hus och byggnader har märken efter din... framfart. “
“Åh...” Axalim viste inte vad mer han skulle säga.
“Du satte eld på på ett hus till en familj med bagare.”
“Jag är oerhört sorgsen”
Tiggaren ryckte på axlarna och sa “De var bortresta”
“Vilken lättnad”, började Axalim säga men blev avbruten av tiggaren.
“De var iväg till templet.”
“Samma tempel som jag hade sönder?”
Tiggaren nickade och Axalim rös trots att det var varmt ute.
Men jag är beredd att förbisee detta om du betalar mig bra”.
“Så väldans snällt av dig bäste herr’n men jag tror att min tillgång av värdesaker är kort för tillfället.”
Tiggaren skrattar ett hjärtligt skratt och slänger till Axalim en tygtrasa.
“Här har du något att skylla dig med åå du stora vetare”.
Tiggaren gick skrattande där ifrån och ut ur gränden. Tygtrasan var inte större än det kunde täcka Axalims huvud, vilket antagligen var orsaken till tiggarens skratt. Kanske också lögnen som templet. Det värsta med den lögnen var att något svagt minne i Axalim handlade om ett tempel. Axalim gick till utkanten av gränden och försiktigt tittade ut. Det kryllade av folk utanför och många gav honom misstänksamma och nervärderande blickar. Att ta sig härifrån utan att få stadens fredsbevarare på sig kunde bli svårt. Av någon anledning trodde Axalim att folk skulle ha något emot honom springandes omkring naken.

Det var mycket folk ute denna sena morgon och Eric började ångra sig lite över att han gett sig ut över huvud taget. Han undrade vad det var som hade dragit så mycket människor, men när han kom till torget fick han svar på den frågan.
Det var en stor marknad på gång och någon cirkus hade ställt till med en varieté. I stånd efter stånd kunde man se affischer på både människor och djur med olika sorters missbildningar. Ville man gå in bakom skynkena och se dem live, så fick man självklart betala en hutlös summa. Eric skakade på huvudet åt denna omänskliga tillställning. Hur man kunde utsätta dessa stackars människor för allmän uppvisning gick över hans förstånd.
Han fortsatte ploga sig fram genom folkmassan för att ta sig mot utkanten av torget och komma undan skaran med människor. Han kunde ordna sina ärenden en annan gång, för idag kändes det nästan omöjligt att ta sig runt Easthall och speciellt med en massa varor i famnen.

Han vek av på den första gatan han kom till och pustade ut lite. Det var mycket människor här också, men betydligt mindre än på marknadsplatsen. Eric fortsatte gatan ner och försökte undvika att stöta till alltför många folk på vägen. Sådan här dagar kryllade det av ficktjuvar och han kände inte för att bli av med sin välfyllda pengapung just idag.
Han blickade ut över alla otaliga huvuden för att planera sin framfart på bästa sätt. Det fanns många gränder att vika av i och som kunde ge en snabb genväg ut ur stan. Den första han såg var full av avföring och han avfärdade den vägen med avsmak. Nästa var full av tiggare och han behövde inte överväga länge för att förstå att den inte heller var något alternativ. I nästkommande gränd fanns det lite mindre människor och en naken man som....vänta lite nu. En naken man?
Eric tvärstannade och kände hur någon gick rätt in i ryggen på honom. Han mumlade ett ursäkta till mannen, som med ett grymtande gick vidare och såg sedan intresserat på mannen, som stod där med enbart ett litet skynke för sina heliga delar.

Med ett roat uttryck i ansiktet gick han fram emot honom och såg från blåmärkena på hans kropp till det smutsiga ansiktet och det rufsiga håret. Trots mannens åsyn fick han en känsla av att detta inte var någon av fattiga tiggare som hörde hemma i Easthalls slum
-''Det ser ut som att du har haft en hård natt min bäste herre.'' Eric skrockade lite. ''Säg mig. Hur har ni lyckats hamna här?''
Medan han väntade på svar ifrån mannen, tog han av sig sin rock och räckte fram den till honom. Den var inte så lång, men den skulle i alla fall täcka den stackars mannens rumpa och hans familjejuveler.

Gav honom sin rock.

Axalim tog emot rocken med sin högrahand och upptäckte samtidigt en text skriven på underarmen. Experiment lyckat, ej kunnat fastställa högre kontakt. Vidare undersökningar i behov. Axalim suckade tyst för sig själv. Denna gång hade han i alla fall skrivit texten på ett smart ställe. Sist hade han lyckats skriva på baksidan av låren. Den upplevelsen hade involverat en badtunna och en hjälpsam men shockad hushållerska. Den historien hade åtminstone ett lyckligt slut, undrar vad han skulle döpa sin son.
“Nej goda herre jag kan omöjligt ta åt mig äran för detta.”
Han skyndade sig sätta på sig rocken innan mannen skulle ångra sig. Till Axalims förtretelse kändes rocken lite kort och om man tittade noggrant kunde man fortfarande skymta fågelungen som tittade ut.
“Ni råkar inte ha ett extra par byxor? Helst i en storlek mindre än er egen i mörka färger. Skulle inte säga nej till något fuktigtigt att blöta min hals med eller en brödbit heller.”
Konstigt egentligen. Han var ganska säker att han spenderat natten innan med att hälla i sig vätskor av olika slag och ändå kände han sig torr som en öken i halsen.

Det var med både en road och medlidsam blick som han tittade på mannen bredvid sig. Det var en sorglig syn som stod framför honom och drog i rocken för att försöka dölja sin bara underdel. Det började rycka i Erics ena mungipa och trots att han kämpade för att kväva det, misslyckades han och brast ut i ett hjärtligt skratt.
Efter en liten stund lyckades han behärska sig och drog några djupa andetag för att inte brista ut i ett nytt gapskratt.
-''Tyvärr har jag bara dem jag har på mig och dem vill jag gärna behålla på, men självklart kan jag bjuda på mat och något törstsläckande.''
Han nickade åt mannen att följa efter honom och började sedan styra sina steg mot Rödhaken. Efter bara några steg fick han syn på ett par byxor som hängde ut genom ett fönster. Antagligen för att torka och mycket riktigt var de fuktiga när Eric diskret tog dem till sig.
-''Titta här vad trollen trollat fram.'' Han slängde dem till mannen. ''De är lite fuktiga, men det är bättre än inget. Ofrivilligt skrockade han och fick bita sig i tungan för att hålla tillbaka ytterligare ett skrattanfall.

((Förlåt att jag varit så seg med att svara, nyss börjat skolan igen, men tror jag hinner svara imorgon eller på lördag.))

Axalim började traska efter mannen. Det var en obekväm gång där han med ena handen höll om sitt snurrande huvud och med den andra försökte dra ner rocken för att dölja härligheterna. Det visade sig dock att rockar inte var av töjbart material och Axalim fick istället försöka lita sig framåt och böja lite på knäna. Det hjälpte, lite.
- "En generös människa så som er är en sällsynt vara. Med min erfarenhet av män så skulle du istället försökt stjäla mina fötter snarare än att införskaffa mig föda. Med tanke på mitt förra påstående måste jag be dig prata bara sanna ord på min nästföljande fråga: Du har ingen tveksam perversion som får dig att lura utbildade män någonstans där du kan skära av dem fötterna?"

Han fångade byxorna som kom farande och gav mannen en tacksam nick. Det fanns folk som rörde sig runtomkring men ingen sa något utan gav honom bara en konstig blick. Kunde det vara en blick av avsmak? Eller av åtrå? Oavsett skyndade han sig att sätta på sig byxorna och försökte samtidigt hålla jämna steg med sin räddare. Resultatet var en form av hoppande gångstil. Han hade rätt att byxorna var blöta men det gjorde Axalim inget. Var skönt i värmen, och var luftiga också med gott om svängrum i dem. Det var en underlig känsla av frihet.

Eric fortsatte sin väg framåt utan att ta någon större notis om mannen bakom. Han ville bara komma fram till värdshuset och slippa alla människor, men plötsligt tvärstannade han och vände sig om. Hans ögon såg tomt på främlingen innan han brast ut i ett hejdlöst gapskratt.
-''Haha du kan vara lugn min vän. Jag lovar dig att jag är helt ointresserad utav dina fötter.''
Eric fortsatte skratta när han vände tillbaka och började gå mot deras mål samtidigt som han skakade på huvudet. Vad var detta för underlig man som han hade stött på egentligen?
-''Eric Vedman är mitt namn och vad är erat min nervöse herre?''
Han sneglade bakåt ett ögonblick innan han åter fokuserade på vägen framför sig. Det var inte långt kvar nu och han längtade verkligen efter att få komma in. Inte för att det skulle vara mindre folk därinne, men där kunde man i alla fall sitta någorlunda ostört vid sitt egna bord...förhoppningsvis.
Han kände värmen från solen nudda huden på sina bara armar och en svettdroppe letade sig fram från hans huvud och rann ner längs tinningen. Det var onekligen en varm dag.

Amalia tittade undrande på den andre mannen och kände sig konstigt förödmjukad samtidigt som han var smickrad. Bara för att han varit naken just för bara en stund sedan var han ingen hora och sålde inte sig själv. Var det det denna mannen trodde? Amalia hade läst en kort avhandling om mänskliga läggningar och män som blev sexuellt upprymda av andra män var ingen ovanlighet. I forntiden hade det till och med hört till normen. Trots det uppskattade Axalim inte att denna Erik såg Axalim som "sin".
- "Bäste herr Vedman, innan jag kan svara på er fråga så måste jag övertyga er om att jag jag känner någon känslomässigt obehag. Enda obehaget jag känner är det från blöta byxor, nervositet är något som personer med mindre erfarenhet i pedagogiska och retoriska ämnen. Vill också påpeka att jag inte är din utan min egna man oberoende vad du har fått för dig."

I ett försök att inte verka rädd stegade Axalim så nonschalsnt han kunde ett steg ifrån Erik. Vissa män kunde bli våldsamma när de blir avvisade och Erik hade ju förlorat en het godbit som Axalim.
- " Mitt namn är Phil Stenkoll, en enkel svärdsman med oturen att ha en mor som inte älskat en och en far som var för full för att stå. Detta hargjort mig så emotionellt förstånd att jag ny dräper för pengar och njuter av att se livet försvinna i ur deras ögon."
En uppenbar lögn, men att berätta ens riktiga namn och yrke för en man som sökte sexuella tjänster verkade som en dum idé. Bakgrund historien var till för att ge förtroende till hans historia, och avskräcka eventuellt våld. Ingen ville väl slås mot en mordisk psykopat? Stadsvakten var ju förstås alltid på jakt efter sådana men inte för att de ville slås mot dem. “Undrar om han skulle bjuda på mat trotta att han nu antagligen var rädd för mig nu.” Kanske kände han sig så hotad att han inte vågade vägra honom.

När mannen började tala vände Eric huvudet åt hans håll och såg skeptiskt på honom. 'Vad fick han ut utav att ljuga? Ja, om han nu inte ville erkänna sin nervositet så var det ju upp till honom.' För Eric gjorde det detsamma.
Tålmodigt lyssnade han färdigt på mannens föga trovärdiga tal och när Phil hade tystnat stannade Eric upp och vände sig om så att han kom att stå mitt framför mannen. Han såg rätt på Phil och låste fast honom med sin blick. En blick som nu endast visade kyla och ett tyst hot. Varför Phil valt att berätta vad han livnärde sig på, kunde för Eric bara betyda två saker.
Antingen var mannen rädd för att bli lurad, påhoppad, mördad eller något annat och ljög i avskräckande syfte, eller så var han stolt över vad han var och skröt om det. Oavsett vilket så var det inget vidare smart drag utav honom.
-''Det verkar som att man får vara försiktig med vem man stöter på i den här staden...inte sant?''
Eric såg menande på Phil och nu det gick inte att undgå den understrukna, hotfulla tonen i hans röst. Eric ville inte ha en mentalt labil person med sig, som när som helst skulle kunna hugga honom i ryggen. Inte heller ville han ha med en osäker och nervös man som han var tvungen att hålla ett extra öga på.

-''Jag tror att det är här våra vägar skiljs åt. Ett nöje att träffa er min herre.'' Han gav mannen en artig nick, backade ett steg och vände sedan om, men efter bara några steg stannade han upp igen och fiskade fram en liten skramlande läderpung som han kastade åt honom.
-''Det här borde räcka för ikväll och jag tror att jag glömde tala om för er.'' Erics blick blev hotfull igen när han fortsatte tala. ''Rödhaken är fullsatt ikväll.'' Det var ett öppet och tydligt hot som inte kunde missförstås. Han stod kvar i ytterligare några sekunder innan han vände sig om och försvann i folkmyllret.