Namn: Rahla'llieht Korptunga (Alviskt förnamn från sin fader och männskligt efternamn)

Tilltalas via: Rahla

Ålder: 21

Ras: Halvalv (Människa, svartalv)

Kön: Man

Yrke: Gycklare

Utseende:
Otroligt mörkt brunt hår som faktiskt lutar mer mot svart. Hans hy är otroligt vacker tillsammans med de ljusa ögonen i silver tillsammans med en mörk ögonvita, förmodligen ett resultat på hans mixade blod. Rahlas kropp är starkt byggd men har en akrobatikers smidiga muskler. Han bär ofta mörka och pösiga kläder, kläder som är lätta att röra sig i. Men det händer även att han bär grönt eller rött. Men oftast då man ser Rahla så är det masken han bär som kännetäcknar honom.

Vapen:
Två grövre dolkar, mindre diskreta och undanstoppade småknivar, en strypsnara och knogjärn.

Personlighet:
Rahla, den person som kan få de flesta att bli irriterade. Han har en lekfull gnista bakom sin mask tillsammans med en otroligt stor barnslighet. Han kan tolkas social och lätthanterad men Rahla spelar oftast andra i sin handflata. Han är en man som dedikerar sig till sitt yrke, likasåväl som han på ett eller annat sätt tar hand om andra. Att han är ganska snabbtänk är vad som ger honom den boost att vända riktning på andra. Han lockas enkelt till att reta upp människor men likaså till att ge dessa en bra föreställning, men för det mesta så springer han iväg om situationen blir för allvarlig. Rahla leker antingen ut andra i strid, eller flyr, han är feg och skulle inte tveka på att överge någon annan för sin egen skull, såsom allting han gör är ett spel. Vem vill vara med?

Bakgrund:
Rahla växte upp på gatorna i Easthall, men gator och gator kunde man inte direkt säga, han hade sovskydd inne i kyrkan tillsammans med andra hemlösa barn. Till skillnad från dessa barn så hade Rahla sin männskliga moder med sig. En klok äldre människa som tog mer hand om sitt barn än sig själv och också som passerat honom namnet Korptunga från hennes fader. Att försöka banka in i hans skalle att det fanns en gud som såg över honom kom aldrig till att lyckas, Rahla var en övertygad pojke om att något sådant inte fanns, men det kunde han självklart inte säga högt. Den pojke som han var då spenderade mer tid på gatorna, än vad han gjorde i kyrkan och han fann en dag en man som var så... vacker? Människan hade sprutat ut den där orangea flammande färgen av värme. Eld.. Det var faschinerande. Rahla var helt fast, stora ögon, öppen mun.. hela köret. Han bestämde sig där, att en sådan skulle han bli.

Med år som gick och hur han lärde sig själv vad det innebar att vara en gycklare så tycktes tiden med en himla fart ha flugit fram. Han var nu bara Rahla och hans efternamn låg i mörkret, han hade tydligt förstått i sin unga ålder att namnet var tabu. Den lilla pojke som gått i klostret och låtsas tro på en gud för att få sova kvar med sin moder var nu en fullvuxen man utan ett fullt namn.
Han var en mästare av akrobatik, balansen satt, koncentrationen på olika föremål samtidigt var inga problem, han kunde till och med eldkonsterna nu. Det var också ett plus att han lärt sig Easthall som sin egen bakficka. Han hanterade dolkar, kort, djur , kvinnor.. Sedan hans mor hade avlidit hade det väl gått lite utför.. men han hade kunnat utveckla sig inom större grader. Han bodde själv nu, i ett litet sketet skjul i en utkant men det dög gott och väl. Han var inte alls krävande, han var en livsnjutare, både i liv såsom i död. Rahla var nu ett namn känt för att ha en fot lite här och var, att han skötte vissa speciella affärer och jobb.. men det var fortfarande oklara rykten, för när man tänkte på Rahla fick man ju bilden av den där otroligt trevliga och skämtsamma gycklaren?  Men Rahla underhöll sitt sinne genom ett jobb eller ett annat, undanröjning eller jonglering, pengar var pengar?

Styrkor:
Akrobatiken läggs in i hans stridskunnighet, är han i Easthall är han såklart på hemmaplan. Hans smidighet är ett stort plus, det är därför han har valt att använda sig av enkla vapen såsom dolkar och knogjärn. Han är trots allt bäst på närkamp eftersom dessutom har snabba reflexer och en kvick hjärna. Han har verkligen förberett sig mycket länge på flykter och är väldigt duktig på att försvinna.

Svagheter:
Rahla är ju inte direkt den som strider, särskillt då han inte är med på vad som händer. Feg och egoistisk, bedragande och lömsk. Får man väl tag i Rahla så kommer han inte direkt undan efter han har försökt slåss tillbaka ett tag. Han hatar dessutom barn, hatar att gå i närheten men som gycklare är det också ett måste. Han är väl medveten om att han drar ned sig själv och det sitter i hans samvete.
Efternamnet Korptunga som tillhörde hans morfar är ett namn som sedan är länge glömt men som bär en vikt av heroisk styrka och krigsglöd tillsammans med mörka rykten om förräderi och lömskhet, rykten som skall ha spelat stor roll och haft en stor vikt av sanning.
Han finner stor skräck i att vara ärlig mot sig själv, eller mot andra. En vanligt rädsla hos många och där finner han nästan konstant alkoholpåverkning och inga långvariga kontakter förutom folk som hatar honom, som en enorm räddning.
Men Rahla är nog mest fobisk av svart vatten, även sjösjuk de gånger han är ombord på en båt de enormt få gångerna han har varit på en båt.


Övertygelser:
- Det finns ingenting som heter "att vara feg", det kallas att vara rädd om sin självgodhet och det är inget fel med det (obs, gäller bara Rahla, andra är helt klart fega).
- Sanningen är alltid x3 gånger så dålig som lögnerna, därför håller man sig till att ljuga och spela charader, det vore ju självkränande att vara ärlig.
- Alkohol löser alla problem.
- En morgons soluppgång betyder utgångsdatum på varje kvinna i hans säng och då är det bara att kasta bort. Men det är klart, ibland råkar man äta man ruttna saker också.
- Det är inte en själv som är problemet, det är andra som inte kan hantera saker.
- Kyrkor var sådana där läskiga ställen som påminner en om att man faktiskt har något gott i sig, därför ska man inte gå nära dem för de kan ju göra dig konstig.

Instinkter:
- Går något åt helvete, fly, fly fly och se aldrig tillbaka igen (rädd som sin självgodhet var det, inte feg).
- Går något åt helvete, fly, fly fly och se aldrig tillbaka igen (rädd som sin självgodhet var det, inte feg).
- Går något åt helvete, fly, fly fly och se aldrig tillbaka igen (rädd som sin självgodhet var det, inte feg).
- Går något åt helvete, fly, fly fly och funkar inte det, ljug öronen av dig så du tar dig ur situationen, hur patetisk du än är, överlevnad kommer först. (Vore dumt att slösa all självgodhet för att dö.)
- Känner du för att reta upp personer, ska du definitivt inte hålla tillbaka.
- När du spyr första gången måste man dricka mer.

(Reserv haha)

Godkänd! Intressant karaktär måste jag säga

Hoppas du ska trivas med din karaktär!