Namn: Ghargan Warg
Andligt namn: Tol'solie Yssik
Ras: Människa
Ålder: 36
Yrke/Sysselsättning: Sprituell vägledare, vandrare, shamanistisk livsstil
Utseende:
En härdad hy kläder en överlevares kropp på en dryga 194cm lång, gamla frostbitna fläckar från kalla vargavintrar eller bränna från en skinande varm sol, rispor från grenar med en sjaskig läkning på grund av ösande regn. Naturens alla olika väder har satt sina spår i Ghargans utseende. Han har en lång rygg med kraftiga händer och fötter, ett par gulartade ögon och ett vitt vilt hår som pryder hans kraftiga käk- och kindben som även på sin höger sida har ett ärr liknande en halvmåne just ovanför, efter tinningen.
En allvarlig blick i ögonen och stela läppar med en rak rygg och en haka högt hållen är det första intycket man får vid åsynen. Om man hos någon kunde se hur stadigt någon stod på sina fötter skulle han vara den personen. Kläder av blandade material såsom pälsar, skinn och vanligt tyg kläder hans kropp. Attiraljer av horn och ben håller ihop remmar, hår men även formade i symboler som sitter på hans klädsel och även trä finns för att göra hans utstyrsel komplett.
Även i sin nacke har han inristat sitt andanamn i stammens eget runbaserade alfabet inom ritualismen. Och har via det en mer unik form på benen i ansiktet.
Personlighet:
Ghargan är en strikt man i sina bästa år och han kan ibland tolkas som arrogant och inte pratar anpassat till situationen. Han är klar och tydlig med det han vill framhäva och tar inte hänsyn till att vissa ord kanske är hårt valda. Han pratar också mycket med sitt kroppsspråk, som med hans utseende håller han sin rygg rak och sin haka höjd och hans steg tas i mäktiga omgångar.
Han är en självsäker man med en god vilja om än stela läppar och korta ord, men det är inte omöjligt för honom att kläcka ur sig ett leende. Det har ofta att göra med om han är stolt över en person han har förtroende för men det har funnits andra undantag också. Tillsammans med sin stolthet så ser han det som sin plikt att leva efter sin stams arv och är hedrad att få utföra dess traditioner om än han inte lever med dem.
I grunden är han vänlig, det tillsammans med sitt stela leende (som också är han när han försöker så gott han kan) kan ofta vara framlett när han sitter med sin pipa. Han använder sig av rökelser och tobak som tillåter honom meditation för att hitta olika svar.
Han lustar efter sitt arbete och en eller annan gång hjälper han även människor med ritualer för att skingra negativa energier, något som ger honom tillfredsställelse att få arbeta med sitt arv och även hjälpa själar till att födas på nytt.
Han tillber även en typ av gud, Wargskhats version av en sådan i alla fall, han är egentligen ingen gud utan deras stamfader och är av den första generationen, men de tror mest på att han ser över dem och får energier av deras ritualer när de hjälper själar vidare. Men de har inget gudanamn på honom eller de andra, utan samlar alla från första generationen under honom i ett och samma ord: Krahrvat som även symboliserar vägeldning genom stammens symbolik och det är ett ofta använd ord.
Bakgrund:
Kring bergsrötterna i de nordöstra delarna av landet är där Ghargans uppväxt skedde, en stam, eller klan med ett noggrant uppbyggt och brett läger av kåtor och jaktstigar med tillgång till fiskevatten. Ett namn som varje medlem bär med sitt eget namn Wargskhat. Om det är andra som känner till stammen är oklart från dess medlemmar, de håller sig nära familjen i syftet att överleva.
Inom Wargskhat som består av släktskap via blod bland människor, men en och annan alv har tidigare bundit sig till familjen för ett par decennium och efterlämnat alviskt blod i vissa grenar i stammen. Som ung lärs man tidigt upp inom främst samling och fiske, därefter jakt på kött och samarbete för överlevnad. Ghargan tog till sig snabbt då mycket kom naturligt såsom för de andra unga. Stammen var inte större än 30 personer och i första hand skötte man sitt och gick inte det tog man assistans.
Han var den som iaktog och lärde sig via att göra från sin mor och far, även från de andra äldre inom stammen då gemenskap var så pass naturligt att föräldrar i sig inte var mer än de som givit livet och stämt det andanamn i ära för stammen som ges när man föds. I Ghargans fall lydde hans andanamn Tol'solie Yssik men det är ett namn man inte använder utanför det spirituella ritualerna. Efter han lärt sig de första stegen fick man börja delta i ritualerna för varje djur vars liv de tog för föda och att dess själ skulle riktas mot sin återfödelse, sedan även att skingra negativa energier inom människor. Det var ord, rökelser, blod, ett och annat offer men det var också en ära att få ta sin första plats inom deras livsstil.
Det var vargavintrar och det var stormiga nätter, regniga perioder likaväl såsom de soliga dagarna. Väder som grävde spår i hud, muskler och sinne då det tärde på kroppen. Frostbitna kinder och fingertoppar eller en dålig jaktsäsong med vatten igenfruset så maten var knapp. Han tilltog sig det arv hans förfäder fört ned genom generationerna, även ärvde han en mindre del av alviskt släkte men det är inget som syns i honom. Men hans åldring skedde i en mindre långsammare process.
Ghargan levde i stammen tills han var ungefär 27 år innan han vandrade ut då en ny ledare blev utvald och han själv avstod ett giftemål. När man vandrar ut från stammen blir man märkt som vandrare, du bli inte bannlyst men skall fortfarande ha stammen med dig och stammen som karvar loss skinnet använder det i en ritual för en säker vandring och att någon dag skall denne återvända. Ghargan fick där sitt djupa ärr kring ögat, han kom till att bära detta ärr med stolthet för sin stam och deras kultur. Han sökte sig på sin andliga resa efter att ha fått den bit skinn och kött karvat loss och deltagit i ritualen som blandades med fågelblod och benrester, hans skinn och kött. Det brändes tills blodet försvann och den fräna doften från bränt människokött och hud som blandade sig med olika rökelser skulle han nog aldrig glömma.
Han gick åt det håll som hans fötter ledde honom. Var avlidet djur han passerade eller jagade utförde han sina plikter och sin tro. Han var mån om att guida själar till sin återfödelse samtidigt även respektera elementen och hålla dess krafter högt. Med tiden har han vandrat upp och ned i kontinenten, österut och västerut. Han har haft ett antal längre varande läger och med tiden samlat på såg och lagat sina kläder till det han har idag. Han vandrar med en haka hållen högt och kraftiga steg hörs väl när han kommer med sin stav. Han har inte ofta varit in i städerna men det har hänt för att sälja någon päls eller så och dels när han fått upp nys om magikerakademin om att kanske utveckla sig.
Ibland återvänder han till ett tidigare läger om det inte förfallit eller blivit upplockat av andra skogsvandrare. Med sin utvandring från stammen har han fått lära sig ha med andra människor att göra, något som var riktigt knaggligt i början och ännu tar han sällan hänsyn om saker och ting, men han söker efter att utvecklas och mena väl så han fortsätter besöka städerna för att plocka upp ett eller annat knep, om än han trivs bäst utanför.
Med sin stams tro och läro är han övertygad om deras arbete och att själen återföds och att de kan vägleda denne till ett nytt liv eller till deras form av nirvana via sina ritualer, de texter som följt generationer av Wargskhat och att deras stamfader från första generationen ser över sitt folk och första generationens gemensamma namn används ofta inom ritualer. Han kan inte höra de spirituella rösterna då varken han eller någon annan från stammen har den förmågan och visst har det sagts att andarna talat till någon eller några från tidigare generationer men det är sällsynt.
Vapen: Ca 3 dolkar i olika storlekar för att flå djur, hugga trä och en extra så det finns. I jaktsyfte använder han sig av ett spjut eller gör fällor.
Relevanta kunskaper:
-Jakt och fiske med nät, lina och spjut är något han utövat sedan ung ålder.
-Örter och blad för att göra rökelser eller egen typ av tobak som han för det mesta ofta har med sig.
-Spirituella ritualer och en påbörjad kunskap om elementens lagar.
- Terräng och väderkännedom
Relevanta egenskaper:
Han ogillar att bege sig över större fält, dungar eller öppna landskap då det riskerar en farlig kamp om ett rovdjur skulle attackera.
Han tenderar till att meditera och vara hög efter han röker ur sin pipa med sin hemtorkade tobak. Detta ger honom så klart mer insikt snarare än att han blir gladare (eller?).
Sedan hårt klimat har tillagning av maten aldrig fått en extra tanke, de från stammen och Ghargan, ser att äta kött i dess råa form är något normalt och ett sätt att hedra den varelse som gett sitt liv för deras överlevnad. Han kan inte äta tillagad mat eller kryddor.
Han tenderar att kunna vara taktlös i sin okunskap kring samhällen och intresserar sig av deras sätt att lösa saker och ting på.
Han har efter en jaktolycka haft sönder en bit av höger öra och hör sämre efter det.
Övertygelser:
- Det är hans skyldighet genom hans traditioner att i alla fall försöka hjälpa djur eller människor vid skada om de kommer i hans väg och hans överlevnad är säkrad.
- Min förfader är vår gud och Krahrvat, hans folk och honom själv, gör vår gud inom ett och samma samlat ord under honom, Krahrvat och ej hans sanna namn Sareweth Wargskhat.
- Om ett djur eller en människa har avlidit skall själen hjälpas hitta rätt med ens vägledning för denne skall då hitta till sin återfödelse eller upphöra i nirvana.
- Det arbete och ritualer jag och min stam gör hjälper själar och gör skillnad.
- Allt kött som jag äter skall ej tillagas i respekt för källan, inget kött ska heller gå till spillo ifall det går undvika. Jag dräper ingen människa utan att den lider redan, men om jag hamnar där så tar jag vara på dennes kött också.
Instinkter:
- Om en person eller ett djur är skadat, skall jag försöka hjälpa denne genom antingen förband eller avrättning. Denna instinkt bär i blodet från hans övertygelse om att han skall hjälpa om han så kan.
- Om någon eller något hotar kommer jag försvara mig och mitt syfte att vägleda, till den punkt att endast en vandrar vidare med livet i behåll om det så långt skall gå.
- Om jag bemöter en okänd i frisk förmåga, skall jag vara misstänksam men försöka kunna placera denne som fiende eller allierad. Samtidigt se denne som ett objekt att lära ifrån.
av 
Rubrik: Ghargan Warg 
Grundare