Tehson gör inget speciellt. Förföljer bara en handelsman.

Tehso stod nonchalant lutad mot en husvägg och iakttog människorna som rörde sig längs gatan. Detta var en av de mindre gatorna som ledde till marknadsplatsen i Easthall. Klockan var väl över middagstid men det var fortfarande en strid ström av folk som gick längs gatan. Det var inte den överväldigande människohopen som det brukade vara just innan eller vid middagstid men det var fortfarande folk nog för att man skulle förstå att det var en storstad man kommit till.

Människorna runt omkring gav inte Tehso mer än en glans och fortsatte röra sig genom folkvimlet. Detta var inget som förvånade då folk i storstäder inte lägger märke till folk då det finns så många av dem. Folk verkar inte bry sig. De svåra tiderna hade också fört med sig folk från landsbygden som gjorde att Easthall var mer befolkat än vanligt. Tehso var inte ensam att stå tryggt mot väggen utan där satt även andra människor. Oftast i slitna kläder som skvallrade om tuffa tider och tomma blickar som hos människor som get upp. Många av dem verkade inte ens orka lyfta händerna och tigga om pengar eller mat längre. En eländig syn, men det var så värden var byggd. Det var tvunget att finnas eländiga människor om det fanns lyckliga och det var tvungen att finnas fattiga människor för att det ska finnas rika.

Nej tiggarna rörde inte Tehso ryggen utan han stod bara tillsammans med dem för att han väntade. Han stack givetvis ut från slöddret då han hade rena kläder på sig och som vanligt var han utrustad med ett kostsvärd och sina nitförsedda läderhandskar. Det var kanske därför som det hade också bildats en liten yta runt honom då tiggarna verkade vilja dra sig ifrån honom. Kanske var det också för sättet han tittade på dem. Kanske var det för att han luktade värre än de? Han hade faktiskt sovit i ett stal de senaste 3 nätterna men han hade varit noga att tvätta både sig själv och sina kläder så han trodde inte att det var de senare.

Priset på rum i ett värdshus hade fyrdubblats sen sist han varit i Easthall och det verkade som att alla värdshus var fulla till bristningsgränsen så Tehso hade inget annat val än att sova på ett höloft.

På andra sidan gatan låg ett värdshus. Det var ett skabbigt ställe som luktade starkt av eldvatten, svett och fylla. Tehso inbillade sig att han också kunde känna doften av blod, men det var nog bara hans huvud som spelade honom ett spratt.

Mannen han förföljde var en handelsman som kommit med fisk från Narsis. Tydligen var den handeln speciellt lönsam dessa dagar. Men utöver det och mannens namn, Ron Macherm, visste inte Tehso inte mycket om honom. Han brydde sig inte heller egentligen. De hade träffats av en slump 3 dagar tidigare då Tehso köpt en silvergädda av honom. Priset hade givetvis varit över det normala men det var inte det som stört Tehso.

Ur värdshuset steg så äntligen Ron ut. Hans ögon var rödaktiga och hans huvud hängde tungt. Det hade blivit en sen natt med mycket alkohol, det viste Tehso för han hade varit där och på avstånd iakttagit mannen. Ron började sakta röra sig uppför gatan och Tehso följde efter. De rörde sig mot marknadsplatsen men Tehso hade ingen avsikt att låta mannen komma fram dit. Med ett snabbt grepp runt Rons hals drog Tehso in honom i en gränd mellan två gamla hus. Endast ett svagt kvävt ljud hördes från Rons mun och han kämpade ifrån mindre än vad Tehso hade trott.

Tehso följde mannen med ett enkelt kast och satte sig över honom och slog ett slag i hans ansikte. Han kände hur något gick sönder och när han drog tillbaka näven igen kunde han se hur tänder hade gått sönder och hur Ron blödde ytligt från en sprucken läpp.
- Ron Macherm, började Tehso predika, du har agerat på ett sätt som motverkar balans.
Ett kvävt ljud kom från mannen och i panik började han sparka med benen i ett försök att komma låss samtidigt som han med en gäll röst skrek.
- Va!? Döda mig inte! Ta mina pengar! Jag vet inte vad du talar om! HJÄLP!! HJÄLP MIG NÅGON!

Tehso kunde inte annat än le. Anledningen till att folk inte såg varandra i stora städer var inte för att det var så många, folk vill inte bli inblandade och väljer därför att ignorera varandra.
- Lögnare, sa Tehso och drog tillbaka handen för ännu ett slag.
Det var då han hörde hur någon annan också kom in i gränden...

Zolathan tänker lösa ett akut problem

Den här gången tänkte han inte bli bortjagad av stadsvakten. Det hade hänt förra gången men nu var han beredd. Han hade tänkt och den här gången skulle han överlisa dem. Flåsande och stånkande gladde sig Zolathan åt sin påkomna list. Han hade allt uträknat. Det bästa av allt var hur simpelt det var. Så fantastiskt enkelt att han inte kunde förstå hur han inte sett det från början. Det hade inte funnits någon anledning för stadsvakten att jaga honom förra gången om han bara tänkt sig för. Men nu hade han tänkt och visste precis hur han skulle göra.

Hans dräkt klingade och plingade av mynten och amuletterna som slog mot varandra när han rörde sig. Hans ben gick som trumpinnar på marken och han rörde sig ytterst besvärat. Några förbipasserande trodde säkert att han höll på med någon form av föreställning men så var inte fallet. Det hela var på blodigt allvar. På liv och död. Leende triumferat bakom sin hjälms visir såg han målet för sin plan och slutet på alla smärtor.

Trippande och stönande slank han in i den första gränd han fann. Euforisk av lycka inför sin stundande seger uppmärksammade han knappt de två individer som befann sig inne i gränden, varav den ena var blåslagen. Han hade lagt gatan bakom sig, det var huvudsaken. Han hade besegrat stadsvakten och deras vakande ögon.

Då han rörde sig längre in i gränden hälsade han de båda herrarna. ”Goder afton, goder dag och god kväll mina herrar!” han skakade på sitt hjälmförsedda huvud samtidigt som han började treva med sin dräkts underrede. ”Bry er inte om mig. Jag ska inte störa. Kanske kan ni låna mig ett öra? Se så inte stadsvakten kommer. De var rasande som bin, vilka svin, här om dagen då jag gjorde det mitt på gatan.”

Samtidigt som han sagt det fick han upp snörningen på byxlinningen och hävde fram sin mandom och urinerade framför de båda männen.
Zolathan kände hur hela hans kropp slappnade av då trycket och smärtan försvann. Och ingen stadsvakt skulle se och komma och störa honom.

Tehso kunde inte annat än att stirra på den konstigt klädda mannen. Han kom på sig själv med att ha stannat mitt i en rörelse att slå Ron och handen hängde bara på ett hotfullt vis i luften. Ron verkade inte se mannen som kom in i gränden utan låg bara och varvade snyftanden med stön. Tehso vaknade ur sin trans och stängde munnan han omedvetet öppnat i förvåning. När mannen
började urinera på marken hoppade Tehso överskaskat upp. Han kände hur ilskan började bubbla inom honom och började skricka:
   - Vad fan gör du?! Vet du vem jag är?! Vet du vad jag är?! HÅNAR DU MIG?! Stick iväg detta angår dig inte!
Röd i ansiktet av ansträngningen av att skrika och med en djup inandning försökte han lugna sina humör. Vad hade denna... man... denna …. narr sagt?! Stadsvakten? Easthall hade den senaste tiden förvandlat till en stad med många problem och den enda anledning att staden inte reste sig mot sig själv och förvandlades till en enda stor bödel var stadsvakten.

Han viste att han hade rätt i sin tro och det han gjorde mot köpmannen Ron Macherm var rättfärdigat. Mannen behövde uppläxas så han skulle kunna se att han gjort fel och att han var tvungen att ändra sina falska sätt. Men de ignoranta stadsvakten som följde en blind och trångsynt kungs lagar istället för att slås för vad som är rätt skulle antagligen inte se det på det viset.

Tehso kände hur han började bli arg och irriterad igen. Han lyfte handen och pekade mot den underliga mannen.
    - Den som står ivägen för mig är emot rättvisa! Att stadsvakten kommer hit stoppar inte rättvisa från att skippas. Du har visat ditt rätta jag och jag svär på att en dag krossa dig och dina onskefulla sätt!
Tehso tittade på Ron igen.
    - Och du har fått en varning, skrek han ut samtidigt som han gav Ron en spark och spottade på honom, Avskum!

Den lycka som kommit av att Zolathan äntligen fått tillfredsställa sitt högst trängande behov gjorde att han först varit omedveten om beskådarens svamlande men då orden 'stadsvakt' och 'rättvisa' började gnaga i hans medvetna vände han sig om. Mannen framför honom liknade den råbarkade sorten och såg inte ut att vara annat än en odåga. Hastigt, tafatt och halvhjärtat fumlade han med snörningen för att få tillbaka hosorna på rätt plats.

Ingen rumpa bar. Jag är klar, bevis ej kvar, tänkte Zolatan då som han fått rätt sin klädnad. Ha la sitt hjälmprydda huvud på sned och tittade granskande på mannen framför honom. Några medaljonger klingade dämpat som om de smekts av vinden. Vid en något närmare titt såg mannen ut som ett säljsvärd och han påminde föga om om en simpel krogbuse. Mannens ögon var kallare än midvinternatten och en obehaglig känsla kröp sakta upp för Zolathans nacke. Det var ögon som smitts av världen och härdats av livet självt. Det var allt för familjära ögon, en blick allt för bekant. Ett resultat av allas synder.

”Min gode herre, en man gör så gott han kan.” sa Zolathan och bugade omedveten om att det inte passade in i någon form av sammanhang. ”Jag är narr och bard, skald och trubadur. På mig blir man sur, när som helst jag vill ta en lur.” han rimmade lite mer än vanligt. Kanske var han stressad och uppspelt för stadsvakten. Han ville inte behöva springa ifrån dem igen.
"En mus utan hus, knappt värd en lus. Inga problem jag ser, inga problem jag ger. Jag ber jag ber, solen ler." han lade huvudet på sned åt andra hållet och höjde förvirrat på händerna ut åt bägge sidor. han var inte säker på vad han hade försökt säga och han mindes inte ens vad främlingen sagt till honom. Luften doftade instängd stad och unket så som det gör då man befann sig på platser där allt för många människor vistades. Det var en fin dag idag tänkte han.

Tehso kom på sig själv med att stå och gapa igen. Långsam stängde han munnen men hans blick lämnade aldrig narren.
– Vad… du… vem... varför?... Jag... alltså… VEM!!... Hur!..
Tehso kunde inte få ut sig en vettig mening utan istället stammade han fram korta ord. Situationen var så dum att han inte viste hur han skulle reagera. Tehso var normalt sett dålig på att förstå sociala normer men detta fick hans hjärna att tvärstanna och sluta fungera.

Han skakade sakta på huvudet innan han vände sig om och gick. Blicken tom och frågande. Vad hade just hänt?